300-talet |
Top |
Alaric |
Första kungen som gör anspråk på titeln
Rex Scaniæ , kung över
Skåneland. Vissa anser att på 370-talet var
nuvarande Sölvesborg hans huvudort.
Begreppet "Skåne" var inte synonymt med dagens Skåne, utan lär ha
betytt den sammanhållande bosättning som fann i västra och södra Skåne
(ungefär från nuvarande Helsingborg till Simrishamn). Detta var det
största sammanhängande bosättningsområdet i Sydskandinavien vid den
tiden. En intressant skillnad i häradsnamnen visar också på att just
norra och mellersta Skånes häradsnamn innehåller ett namn som kan tyda
på en politisk enhet, ett "småland"; Villand, Åsbo, Göinge, Gärds, Albo, Onsjö, Frosta och Färs. I västra och södra Skåne fick
häradsnamnen, uppkomna på 1000-1100-talet, namn efter byar; Rönneberg,
Harjager, Oxie, Torna, Bara, Vemmenhög, Herrestad, Ingelstad och
Järrestad. |
Skalk (Skåning) |
Lär ha regerat över Skåne. I sagorna
uppträder han på kung Gestiblinde av Östgötalands sida i strider mot
svearna. Ska enligt sägerna ha blivit dräpt av Arngrim Bærsærk. |
Halvdan Borgarsøn |
Omnämns utan tidsangivelse. |
Fjolner
eller
Fjalar |
Omnämns
utan tidsangivelse. |
Øystein |
Omnämns utan
tidsangivelse. |
Dager Øysteinsøn |
Øysteins son. Enligt sägnerna sände han
två skåneländska hövdingar, Ostmar och Borkar, med härstyrkor till
svearnas kung Domalder som hjälp i dennes krig mot "Jotnarne". |
400-talet |
Top |
Ingjald Frodesøn |
Bosatt i Ingelstad och uppges vara en
av den danske kungen Frodes sju söner. Han är den andra kungen som
kallar sig Rex Scaniae. |
Attilla Skåning |
Attilla omnämns vid samma tidsperiod
som Ingjald Frodesøn. Enligt sägnerna ska han omkring år 550 ha fått
undsättning i ett trängt läge av kämpen Starkodder. Attila Skåning är
den tredje personen med titeln Rex Scaniae. |
500-talet |
|
Halfdan Branafostre
eller Halfdan Ylfing |
Omtalas som svåger till sjællandskungen
Rolf Krake. Halfdan, som regerade över en del av Skåne, var enligt
sagan en vittbefaren hövding. I Halfdan Branafostres saga
berättas det att han kom så långt som till Bjarmaland (Kolahalvön). Då
han uppehöll sig en längre tid hos en kvinna vid namn Brana, fick han
tillnamnet Branafostre - Branas fosterson. Han sägs ha stupat ombord
sitt skepp Drakan-Skytt mot vikingen Sorle den starke i
Eyrarsund. |
Halfdan |
Halvbror till Ingjald Frodesøn.
Det sägs att Halfdan vann sig Skåne.
Både halvbröderna är omtalade såväl i Rolf Krakes saga som i
Skjoldungasagan. Enligt Hervarasagan samlade kung Halfdan
under 600-talet hela Skåne till ett enda rike, det s.k. Lundalandet. |
|
Jordanes, den romersk-gotiske
historieskrivaren, nämner i sin beskrivning av Norden flera
skåneländska folkstammar, bl.a. bjäringarna ("bergio"), invånarna i
det senare Luggude härad ("liothida") och hallingarna ("hallin").
Hallingarna har fått sitt namn av invånarna i nordvästra Skåne, som
kallade landet innanför hallarna (Hovs hallar) för Halland/Hall
landet. |
600-talet |
Top |
Simon Snare |
Omnämns som hövding i Skåne och dräpt
av kung Sigvard i Danmark. |
Sibbe Uddsøn |
Uppges i sin tur ha dräpt kung Sigvard.
Omnämns som lydkung med säte i Sibbarp i Reslövs socken. |
Hottar |
Uppges ha avlidit på sin gård Hofterup
i Harjagers härad. Hottar är den fjärde med titeln
Rex Scaniae. |
Hjorvald Ylfing |
Hans maka lär ha varit sjællandskungen
Rolf Krakes syster Skuld och är den femte med titeln
Rex Scaniae |
Kiar |
Uppges ha levt i Kivik och ha varit
lydkonung under någon av 600-talets Skånekungar. |
Ostmar, Buthar
eller
Borkar |
Korades till skånsk kung genom
lottdragning. Till minne därav ska ortnamnet Löddestad ha uppkommit i
Luggude härad. Ostmar är den sjätte kungen med titeln
Rex Scaniae |
Roar Halfdansøn |
Omtalas som trolig sonson till Hjorvald
Ylfing. |
Waldar Roarsøn |
Enligt en källa var han gift med Harald
Hildetands dotter Gyritha, men enligt en annan med Rolf Krakes dotter
Skur. Han omtalas som "överkung" i Skåne och lär ha stupat i kamp med
en kung Weset, som härskade i Lund eller i dess omnejd. Vid denna tid
uppstår byar med efterleden -köpinge. Platserna fungerade som
handelsplatser en bit bort från kusten, vid en å, och ingen av dem
utvecklades till medeltida städer. |
Haco Hamundarsøn |
Omtalas som kung i Skåne under samma
tid som Waldar Roarsøn. |
Harald Gamle |
Son till Waldar Roarsøn, gift med
kungadottern Hildur Hognesdotter från Jylland. Harald lär ha tagit
hämnd för faderns död genom att slå ihjäl dennes baneman, lydkungen
Weset, eller Weste. Harald lär ha blivit "överkung" i Skåne, samt även
regerat över Northumberland i England. Han ska bott i västra Karaby i
Harjagers härad. |
Halfdan
och Gudrød Snjalli |
Vissa källor hävdar att Harald Gamles
båda söner delade riket mellan sig så att Halfdan fick Northumberland
och Gudrød fick Skåne. Andra källor hävdar att de samregerade. Gudrød
var gift med Sveakungen Ingjald Illrådes dotter Åsa, medan Halfdan var
gift med den engelska damen Moalder Digre. Snorre Sturlason omtalar
att Åsa förmådde sin make Gudrød att dräpa Halfdan, varpå hon
förgiftade Gudrød och flydde sedan till sin far i Uppsala.. |
|
Ortnamn som härrör från
denna tid, med dagens stavning, är typiskt -löv, -lösa, -hög,
-inge, -by och -stad. Även -hem är mycket gammalt,
och den ändelsen går att spåra i bland annat halländska orter som
Askome och
Lindome. |
655-695 |
Top |
Ivar Vidfavne |
Får sägas vara Skandinaviens första
imperiebyggare. Son till Halfdan Snjalli =den
duglige av Skåne och Moalder Kinriksdatter Digre av Anglia.
Ivar omnämns av både Snorre Sturlason i
Norges kungasaga, av Saxo Grammaticus, i flera isländska sagor
samt i norska Hervarasagan. Ivars levnadsperiod är osäker.
Några anser att Ivar var kung i slutet av 600-talet och några i slutet
av 700-taöet. Ivar lär vara född på Ivø i Villands härad. Han befann
sig i Northumberland då han fick reda på dråpet av sin fader. Det sägs
att han genast vände hemåt till Skåne med en väldig flotta och
startade ett krig mot Ingjald och dennes dotter Åsa. Ivar vann kriget
då Ingjald brände både sig själv och sin dotter inne, och lade därmed
Sveariket under sig. Imperiet utökades sedan med Danaväldet och
besittningar i Saxland (nuvarande Nordtyskland) och de baltiska
kuststaterna, då kallat Österriket, samt Karelen och fick därmed
tillnamnet Vidfamne. Ivar omkommer då han och hans fosterfar Hord(er)
faller överbord från ett fartyg i Finska viken. |
Harald Hildetand |
Hild=strid.
Son till Hrørik Sløngvandbaugi av Reidgotaland (Jylland) och
Aud Ivarsdatter av Skåneland (Ivar Vidfavnes dotter).
Blev kung av Danmark vid femton års
ålder. Kom att samla en stor del av Skandinavien under sig. Vid slaget
vid Bråvalla i Östergötland berättas det att det kom kämpar till
Harald från Danaväldet; Skåneland, Själland, öarna, Jylland och
Bornholm, men även från Gårdarike, Könugård (Kiev), Saxland, Sleswig,
Frisland, Island, Livland, Vendland och från Sydnorge. Harald stupade
dock vid slaget och storriket upphörde därmed.
737 Börjar bygget av
försvarslinjen Danevirke.
|
750-762 |
Top |
Ale den Frøkne |
Frökne=tapper.
Son till Sivard i Ranrike (Bohuslän).
Efter slaget vid Bråvalla valdes systersonen till Harald till ny kung
över Skåneland. Oluf ska ha styrt riket från Sølvesborg. Lär ha blivit
dödad av den legendariske hjälten Starkodder. |
811 |
|
|
Vid de danska fredsförhandlingarna med
det frankiska riket nämns en skåning för första gången vid namn i
skriftlligt dokument, stormannen Osfrid de Sconaowe. Detta dokument
utgör också första beviset på ett sammanhållet danarike. |
812-814, 819-822,
827-840, 840-854 |
|
Harald Klakk |
Klakk=den
återvändande, den som hämnas. Son till Halvdan Borkasen Harmynt
(trolig sonson till Harald Hildetand) och Gyrithe Alfsdatter av
Skjoldungaätten. Enligt Saxo
Grammaticus lät Harald som den förste av Skånelands kungar döpa sig
efter en vistelse hos kejsar Ludvig den Fromme 826. Som belöning
erhöll han grevskapet Rüstingen mellan Ems och Weser. Grevskapet
delades sedan i Ost-Friesland och Oldenburg vars vapen blev en randig
skjöld i de skåneländska färgerna. Tillsammans med munkarna Ansgar och
Autbert företar Harald ett korståg till danernas rike året efter, 827.
En gissning är att den skåneländska korsflaggan kommer med Harald till
Lund som nu blir centralort i Skåneland. Harald tvingas i landsflykt
lite då och då av Ragnar Lodbrog, men återvänder slutligen och dör vid
ett slag om den danska tronen 854. |
814-850 |
|
Reginar Lodbrog |
Lodbrog=ludenbyxa.
Son till Sigurd Hring.
Hallänning som ständigt körde bort Harald Klakk från Skåne. |
Interregnum 854-887 |
Top |
|
En besvärlig tid, då flertalet
landsdelar kämpade mot varandra. I Scriptores minores historæ
Danicæ beskrivs situtationen som "då fanns det många konungar i
Danmark, efter vad man berättar två på Jylland, en tredje på Fyen, en
fjärde på Sjælland och en femte i Skåne; men stundom också en över
hela Danmark, stundom en över både England och Danmark". Vi vill dock
nämna några av dem. |
Sigurd Orm |
Son till Reginar Lodbrog. |
Ragvald Jarl |
Möjligen sonen Rangvald till Reginar
Lodbrog. |
Knud Eriksen |
Sondotterson till Harald Klakk |
Gunne Hand |
Kan möjligen ha utmanat Gorm den Gamle
om kungavärdigheten. |
Rolf ,
Rollo
eller Gånge Rolf |
Företog flera vikingatåg i västerled,
bland annat England 892. 911 förlänas han Normandie och blir därmed
Normandies förste hertig samt anfader åt William (Wilhelm) Erövraren.
Rolf/Rollo konverterade till kristendomen och ligger begravd i
domkyrkan i Rouen. Idag är det allmänt känt att skåningarna var de
vikingar som slog sig ned i Normandie. Exempel på städer i Normandie
med skånska ursprung är:
- Yvetot - Ivetofta
- Fultot - Fulltofta
- Claxtorp - Klagstorp
- Borguébus - Borgeby
- Brunneby - Brunnby
- Dalbec - Dalby
- Hougby - Hyby
- Quillebeuf - Killeboda
- Sauxetorp - Saxtorp
- Tocqueville - Tokaby
- La Londe - Lund
Sverige är idag känt för sin rika
förekomst av runstenar, men Danmark, där sten alltid varit en
bristvara, återfinns endast ett fåtal. Man skulle kanske tro att
Skåneland, som gränsland mot Sverige, skulle ha fler runstenar än
övriga Danmark, men mindre än Sverige. Så är det dock inte. Från
nuvarande Danmark inklusive Slesvig finns det omkring 300 runstenar,
och av dessa finns 45 på Sjælland. Skåne har ungefär 90, Blekinge 11
och i Halland endast 5. De skånska runstenarna är på danska/skånska,
förutom två, de två Simrisstenarna. Runstenar utanför sitt eget område
är inte helt ovanligt och än idag vet man inte om de är ristade av
svenska runmästare på plats, eller nedforslade av någon
runstensintresserad person. De halländska är också på danska, om än
med några svenska ord insprängda ibland. Det som röner intresse är
runstenarna i Blekinge. Provinsens första politiska historia är höljd
i dunkel, men av runstenarna kan vi utläsa att man skrev antingen på
urnordiskt eller på danska och inte ett ord på svenska. |
887-935 |
Top |
Gorm den Gamle |
Son till Hardeknud Sigurdsen (sonson
till Ragnar Lodbrog) och Tyre.
Gorm kallades i Adam av Bremens
skildringar för Hardeknud Wurm (Orm) och av sin samtid
Løge=den tröge. Trots att
Gorm var en hängiven "hedning" tvingades han av den tyske kejsaren
till eftergifter beträffande den kristna missionen. Under Gorms tid
slutfördes byggnationen av Dannevirke, den stora vallen över
Sønderjylland mot saxarna. Det berättas att skåningarna byggde den
västra vallen. Gorm den Gamle dör 935 och blir den siste danske kungen
som gravsätts i gravhög.
Vid denna tid görs en runsten av Wulfstan (Ulfstein)
om dennes resor i nordiska farvatten för kung Alfred den store av
Wessex (död 899). Det framgår att Langeland, Lolland, Falster och
Skåne ("Scóneg") var land som tillhörde Danmark, medan Blekinge, Möre
(ett av Smålands små länder vid Kalmarsund), Öland och Gotland
tillhörde svearna. Bornholm hade egen kung. |
935-939 |
|
Knud Dana-ast |
Son till Gorm den Gamle och Tyra
Danabot av Northumberland.
Blev dräpt av sin bror Harald. |
939-965 |
|
Gullharald |
Son till Knud Dana-ast.
Blev genom lyckade vikingatåg rik på
guld, därav tillnamnet. Gullharald blev hängd av Harald Blåtands
bundsförvant Håkon Jarl efter att Gullharald dräpt Harald Gråfæll av
Norge. |
965-970 |
|
Gorm Skåning |
Son till Gullharald och "en
furstedotter från sunnanland".
Mördades på uppdrag av Harald Blåtand. |
970-975 |
Top |
Harald Gormsen Blåtand |
Blå=mörk, tand=thane=hövding.
Son till Gorm den Gamle och Tyra Danebod av Northumberland.
Harald lär ha styrt Danmark redan under
faderns tid. Han införlivade definitivt Skåneland under den danska
kronan, tillsammans med Norge. Detta framgår bl.a. av Jellingestenen;
"Harald konung bjöd göra dessa gravhögar efter Gorm, sin fader, och
efter Tyre, sin moder, den Harald, som åt sig vann Danmark allt och
Norge och gjorde danskarna kristna" (svensk övers). Jellingestenen lär
ha rests på 980-talet. Harald låter sig döpas i Helligbaek 960 och
blir Danmarks förste kristne kung. Dör efter sviterna av ett pilskott
från Palnatoke då sonen Svend Tveskægg gjorde uppror mot honom.
Cirka 990 Lund anläggs. |
975-986 |
|
Strutharald |
Son till Gorm Skåning och Tordis
Palnadatter. Lär ha fått namn
efter den toppiga, skåneländska kungakronan som ska ha innehållit tio
lödiga marker purt guld. Strutharald försökte hävda Skånelands
självständighet mot Harald Gormsen. På Isøre ting valdes Svend
Tveskægg till ny kung 986. Då skånelänningarna var försvagade till
följd av jormsvikingarnas nederlag vid Hjörungavåg samma år kunde
Svend välja Strutharald till jarl, men skånelänningarna valde istället
Toke Gormsen till ny kung. |
986-989 |
|
Toke Gormsen |
Son till Gorm Skåning och Tordis
Palnadatter Vald till kung av
Skåneland. Ledde en vikingahär till nederlag vid Fyrisvallarna mot
Uppsalakungen Erik Segersäll. En runsten inmurad i Hällestad kyrka har
texten "Askil satte sten denna efter Toke Gormsen som var en huld
herre som flyktade icke vid Uppsala. Satte modiga män efter broder
sten på marken stadiga runor där Gorms Toke gick närmast." Ytterligare
två stenar i Hällestads kyrka handlar om Tokes sista strid. Inalles
finns fyra stenar, tre i Torna Hällestad öster om Lund och en vid
Sjörup, väster om Ystad. Sjörupsstenen behandlar Asbjørn, Tokes son. |
989-1000 |
Top |
Torgils Sprakaleggr |
Skrakaleggr=gå
bredbent Son till Styrbjörn Starke av Sweariket och Tyra
Haraldsdatter av Danmark (Harald Blåtands dotter).
Ytterligare en av flera som försökte
hävda Skånelands självständighet. Frände till Toke Gormsen. Stupade i
slaget vid Svolder, där han stred ihop med de skånska jomsvikingarna
på norske kungen Olav Tryggvasens sida. Svend Tveskægg kunde efter
segern göra sig till ny kung över Skåneland. |