Skånelands lag

Historia

Rättsskipningen under medeltiden utgick från landskapslagarna. Lagarna som byggde på uråldriga sedvanor började upptecknas under 1200- och 1300-talen. Den första lagen från det medeltida Sverige är Västgötalagen från början av 1200-talet.

Varje landsdel av Danmark och Sverige hade sin egen lagstiftning. Den skånska lagen - kanske den äldsta av alla nordiska landskapslagar över huvud taget - gäller för hela Skåneland och i början också för Sjælland. Senare får Sjælland egen lag och Danmark får 3 landslagar - Skaanske Lov, Sjællandske Lov och Jydske Lov.

Thaghär man hauir man dräpit, tha sculu andrae män farä mäh hanum til lanzthings och bithiä hanum frih a thingi, oc han biuthe bötär fore giärningä sinä. Är han ey bolfastär, är man hauir dräpit, tha sculu the men warthä hanum til botä, är hanum til things fuldä.
Thagar man takär withär bana sac ofna lanzthingi, tha ma ey sithan andrum manne giuä banasac, utan fylghis sac ällär sarä sac ällr rathä sac.

Då man har dräpt man, då skola andra män fara med honom till landstinget och bedja åt honom frid på tinget, och han bjude böter för sin gärning.
Är den person ej bofast, som har dräpt man, då skola de män svara för honom till böterna, som följde honom till tings.
Då fri man tager på sig banesak vid landstinget, må man ej sedan tillvita annan man banesaken, utan (åtala honom för) medföljde (delaktighet) eller sårsak eller rådsak.

När Skåneland avstods till Sverige garanterades Skåneland självstyre inom Sveriges politiska gränser i fredstraktatens 9:e artikel, att man skulle få bli vid sin vanliga rätt, lag och gamla privilegier. Det skulle emellertid senare visa sig att den nya överhögheten åsidosatte alla avtal.

*) futhark = de första bokstäverna i runalfabetet.