Skånepantern

Vapen Blasonering Spridningsvillkor Vapenrulla Pantern

Heraldik

 
 

Den heraldiske pantern är ett fabeldjur, som bland annat finns på runstenar från Skårby-Marsvinsholm (numera Kulturen i Lund),  Tulstrupstenen (på Tulstrups kyrkogård), Lundagårdsstenen (från Allhelgonaklostret i Lund), Jellingestenen, Londonstenen (Guildhall Museum, London) och åtskilliga guldbrakteaters. Alla dessa och många fler fynd visar, att vid Danmarks grundande och kristendomens införande var pantern en ganska vanligt symbol i den skånsk-danske kulturkretsen.

Inom heraldiken är pantern ett fabeldjur som lätt känns igen på eldsflammor ur munnen, horn i pannan, bakben som ett lejon och framben som en örn.

Flammorna var ursprungligen ångor. I Physiologus berättas att andra djur samlas och följer den goda doft som kommer ur panterns mun, därav ångorna. Fabeldjuret betraktas som mycket fredligt till sinnes och tycker om sådant som smakar gott.

Skånepantern

Förutom på runstenarna nedan, återfinns Skånepantern bland annat i vår familjs vapen, i Skånelands vapen, som Skånes Genealogiska Förbunds symbol och i Skånska Dagbladets logga

Skårbystenen
Inskiptionen lyder:

Kå-Ulf och Auter de satte sten denna efter Tume
broder sin, som ägde Gudis-snape (Gusnava).

 

Titta närmare på runstenens panter.

Jellingestenen - Danmarks Dopattest

Omkring år 965 uppfördes en sten i Jellinge som kan vara inspirationskällan till runstenresandet i Skandinavien på 1000-talet.

Harald (Gormsson) Blåtand var dansk vikingahövding och son till Gorm den gamle och Tyra Danebot.
Harald bekämpade och övervann sina grannar och enade hela Danmark och Norge till ett kungarike. Han införde också kristendomen som officiell religion.

Till minne av detta reste han Jellingestenen, en tresidig, rikt dekorerad runsten i Jellinge på Jylland i Danmark. Stenen kallas också för Danmarks Dopattest.

Harald Blåtand var kung av Danmark ca 935–85 och han dog 986–987.

 

  

Haraltr kunukr bath kaurua
kubl thausi aft kurm fathur sin
auk aft thaurui muthur sina sa
haraltr ias sar uan tanmaurk

Kung Harald beställde detta monument,
Rest som minne efter Gorm fader sin,
och efter Thyre moder sin,
Harald som åt sig vann hela Danmark

ala auk nuruiak

och Norge,

auk tani karthi kristna

och gjorde danerna kristna.

 
Runor är de germanska folkens äldsta bokstavsskrift. Runorna har tydliga förebilder i västgrekiska, etruskiska och latinska alfabeten, som alla ytterst går tillbaka på den fornsemitiska skriften. De första kända runorna är från de första århundradena av vår tideräkning. De uppstod troligen bland goter och markomanner och spreds snabbt över hela det germanska området. Först på 1000-talet blev runstenar mera allmänna i Skandinavien.

Många av tecknen övertogs tämligen oförändrade medan andra förändrades, troligen för att lättare kunna ristas i trä eller sten.

Runstenarna restes vanligen till minne av någon avliden person eller som monument över ett utfört stordåd. I Sverige finns mer än 3500 runstenar, varav de äldsta dateras till 200 e.Kr.

*) Brakteater är benämningen på folkvandringstidens populäraste guldsmycken. Namnet kommer av latinets bractea som betyder metallbleck, guldbleck.

 

Web Master: Christer Göransson

Sidan uppdaterades 2014-06-02