Den heraldiske pantern är ett fabeldjur, som bland
annat finns på
runstenar från Skårby-Marsvinsholm (numera Kulturen i Lund), Tulstrupstenen (på Tulstrups kyrkogård), Lundagårdsstenen (från
Allhelgonaklostret i Lund), Jellingestenen, Londonstenen (Guildhall
Museum, London) och åtskilliga
guldbrakteaters.
Alla dessa och många fler fynd visar, att vid Danmarks grundande och
kristendomens införande var pantern en ganska vanligt symbol i den
skånsk-danske kulturkretsen.
Inom heraldiken är pantern ett fabeldjur som
lätt känns igen på eldsflammor ur munnen, horn i pannan, bakben
som ett lejon och framben som en örn. Flammorna var
ursprungligen ångor. I Physiologus berättas att andra djur samlas och
följer den goda doft som kommer ur panterns mun, därav ångorna.
Fabeldjuret betraktas som mycket fredligt till sinnes och tycker om
sådant som smakar gott. |
|
Skånepantern
Förutom på runstenarna nedan, återfinns Skånepantern bland annat i
vår familjs vapen, i
Skånelands
vapen, som Skånes Genealogiska Förbunds symbol
och
i Skånska Dagbladets logga |
|
Skårbystenen
|
Inskiptionen lyder: Kå-Ulf och Auter de
satte sten denna efter Tume
broder sin, som ägde Gudis-snape (Gusnava).
Titta närmare på runstenens
panter. |
|
Jellingestenen - Danmarks Dopattest
Omkring år 965 uppfördes en sten i Jellinge som kan vara
inspirationskällan till runstenresandet i Skandinavien på 1000-talet.
Harald (Gormsson) Blåtand var dansk vikingahövding
och son till Gorm den gamle och Tyra Danebot.
Harald bekämpade och
övervann sina grannar och enade hela Danmark och Norge till ett
kungarike. Han införde också kristendomen som officiell religion.
Till minne av detta reste han Jellingestenen, en
tresidig, rikt dekorerad runsten i Jellinge på Jylland i Danmark.
Stenen kallas också för Danmarks Dopattest.
Harald Blåtand var kung av Danmark ca 935–85 och han dog 986–987.
|
|
|
Haraltr kunukr bath kaurua
kubl thausi aft kurm fathur sin
auk aft thaurui muthur sina sa
haraltr ias sar uan tanmaurk
Kung Harald beställde detta monument,
Rest som minne efter Gorm fader sin,
och efter Thyre moder sin,
Harald som åt sig vann hela Danmark
|
|
ala auk
nuruiak
och Norge, |
|
auk tani
karthi kristna
och gjorde danerna kristna. |
|
|
|
Runor är de germanska folkens äldsta bokstavsskrift.
Runorna har tydliga förebilder i västgrekiska, etruskiska och latinska
alfabeten, som alla ytterst går tillbaka på den fornsemitiska
skriften. De första kända runorna är från de första århundradena av
vår tideräkning. De uppstod troligen bland goter och markomanner och
spreds snabbt över hela det germanska området. Först på 1000-talet
blev runstenar mera allmänna i Skandinavien. Många av tecknen övertogs tämligen
oförändrade medan andra förändrades, troligen för att lättare kunna
ristas i trä eller sten.
Runstenarna restes vanligen till minne av någon avliden person eller som
monument över ett utfört stordåd. I Sverige finns mer än 3500
runstenar, varav de äldsta dateras till 200 e.Kr. |
|
*)
Brakteater är benämningen på folkvandringstidens
populäraste guldsmycken. Namnet kommer av latinets bractea som betyder
metallbleck, guldbleck. |