Snapphanar

Snapphane

Ordet kommer från medellågtyskas schnapphahn som betyder snappa bort eller stjäla, men också stråtrövare. Det var också vad ett mynt kallades för.

Dessutom var snapphane den svenska benämningen på gerillaförband, motståndsmän och plundrare som deltog på dansk sida i de dansk-svenska krigen i Skåneland 1643-79. Under kriget 1676-79 samordnades deras verksamhet med de reguljära danska truppernas. Genom att kalla alla motståndare, också friskyttar och partisaner, för snapphanar kunde svenskarna utan egentlig rättegång avrätta alla som motsatte sig den svenska makten. Avrättningarna skedde med mer eller mindre grymma metoder, oftast mer.

I Skåneland och Danmark kallas dessa motståndsmän och frihetskämpar för friskyttar.

Top

Friskyttarna

Under de dansk–svenska krigen drog många skåningar, blekingar och hallänningar ut i skogarna och förde gerillakrig mot svenskarna. På grund av ständiga attacker fick den svenska armén stora förluster och stora problem. Friskyttarnas strategi var ren gerillataktik, att överfalla mindre truppstyrkor och sedan försvinna.

De kände väl till de skogiga områdena i Skåne, Blekinge och Halland och därför fick de ofta i uppdrag av danskarna att spionera på svenska läger och truppförflyttningar. De hade också i uppgift att bryta svenskarnas förbindelselinjer och försvåra deras framryckning genom att blockera vägarna och förstöra broarna.

De bevakade landsvägarna genom de stora skogarna och det var inte bara trossvagnarna som var utsatta för anfall utan också kurirer och postbud med viktiga brev och order mellan de svenska myndigheterna och trupperna.

Några av de mer kända friskyttekaptenerna var Svend Påvelsen och Lille Mats.

Top

Trohetsförsäkran

Efter freden gick svenska myndigheter igenom socken efter socken i snapphanebygderna. En av kungens förtrogna kallade samman alla män över 15 år och krävde en försäkran om trohet mot den svenska kronan. Detta innebar att de skulle bryta alla förbindelser med snapphanar och danskar. Om så var fallet lovade man sockenborna benådning för alla de fientliga gärningar som kunde begåtts mot Sverige, men om de bröt mot trohetseden och gav sig in i småkrig mot Sverige skulle var och en betala 1000 riksdaler i böter och var tionde innevånare i socknen skulle hängas.

Top

Svenska repressalier

Gerillakriget fortsatte dock och 1677 ökade den svenska terrorn. Svensk militär visste att Gammalstorps, Jämshögs och Örkeneds socknar, gränslandet mellan Skåne och Blekinge, var det mest danskvänliga och snapphanerika området.

Den svenske kungen Karl XI beslöt 1678 att näpsa de otrogna och bränna ner socknarna. De hade ju inte ens dragit sig för att stjäla den svenska krigskassan i Loshult två år tidigare. Ordern löd: "Bränn socknarna och slå ihjäl allt manfolk mellan 15 och 60 år".

Svenska trupper drogs samman i området och i Örkened högg svenskarna ner alla män över 15 år, förde bort djur och livsmedel och brände alla hus. Gammalstorps socken rönte samma öde och Karl XI lovade 10 riksdaler åt alla som överlämnade en död snapphane eller kunde bevisa att han hade dödat en.

Som tur var blev Jämshög förskonat från detta öde. Traditionen säger att den dåvarande prästen, Jöns Sorbonius, med böner på kyrkbacken lyckades beveka svenskarna att inte verkställa hotet.

Top

Avrättningsmetoder

Om en snapphane tillfångatogs var han vanligen dömd till en grym död. De lindrigaste straffmetoderna var halshuggning och hängning.

Ett annat sätt att avrätta snapphanar på var genom såkallad spetsning och där fanns det två metoder. En väldigt grym och en ännu grymmare.

Den första metoden gick ut på att göra två snitt i fången. Det ena i ryggslutet och det andra mellan skulderbladen. Pålen kördes in i det första snittet, upp längst ryggraden och ut genom det övre snittet. På det sättet skadades inga inre organ och den dömde kunde leva upp mot en vecka under svåra plågor.

Den andra metoden gick ut på att köra en spetsad påle in genom ändtarmen och upp genom kroppen så att pålen stack ut genom mun eller näsa. Med den metoden kom inre organ till skada men inga som direkt kunde orsaka döden. Dödsprocessen blev mycket kortare än med den första metoden. När fången blivit spetsad och pålen rest, blev  påfrestningarna på kroppen mycket stora och varje andetag en plåga. För varje andetag sjönk kroppen ihop mer och mer, och det blev svårare och svårare att andas. Till slut kvävdes fången.

Den sista avrättningen av snapphanar var år 1683.

Läs mer: Skåne Runt, Astrid Jonasson och Anders Larsson

Top

Schnapphahn eller Snapphaan

Silvermynten från nederländerna och nedre rhen kallades för Schnapphahn (ty.) eller Snapphaan (ndl.). Dessa silvermynt präglades med valören 6 Stübern (ndl. Stuiver), från början av Hertigen Karl von Geldern 1509.

Myntet blev också präglat i andra myntstäder såsom Lüttich, Nimwegen, s´Heerenberg och der Mark och övertogs efter 1581 av andra Holländska provinser.

Framsidan visar en riddare (St. George) till häst som svingar sitt svärd. Folket uppfattade det som en rovriddare eller rövare (schnapphahn/snapphaan) och kallades därför i folkmun för schnapphahn.

Anumis mynthandel